Min mormors far (Hugo Edholm) och farfar (Jonas Edholm) bildade tillsammans med några andra gubbar i trakten, aktiebolaget Hornavans Ångbåts- och Industri AB som bl.a. satte två ångbåtar i trafik på Hornavan och Storavan. Affärsidén fungerade då detta var väglöst land och båttrafik var enda alternativet för frakt av både folk, fä och saker. Och bogsering av timmer så klart.
Detta hade jag ingen aning om förrän vid ganska vuxen ålder då morbror Hans visade några bilder. Efter viss forskning hittade jag bilder och dokumentation på olika ställen. På sidan TugboatLars finns uppgifter om massor med båtar av det här slaget. En guldgruva för ångbåtsforskare men man får komplettera ändå på biblioteket (boken ”trafik på Svenska inre vattenvägar”) och på Silvermuseet i Arjeplog. Silvermuseet har en hel del dokumentation om affärslivet från den tiden.
Själv skulle jag väl tvekat en aning inför att släpa upp stora järnskrov på frusna myrar hela vägen från kusten till Hornavan med hästar som enda draghjälp. Men det var hårdare virke i folk på den tiden.
Båt nr 1 hette Carl XV och båt nr 2 hette Iris och jag ville gärna veta hur man gjorde för att få upp båtarna från kusten till en fjällsjö och var dessa båtar eventuellt hamnade sedan.
Båten Carl XV verkar inte gå att spåra längre än till c:a 1941 då hon fraktades tillbaka till kusten på två hopsvetsade lastbilar. Där gick hon i trafik några år men hur det slutade med den båten vet jag inte.
Iris blev enligt olika källor upplagd på land 1962 i Arjeplog och låg kvar där så sent som 1972. Jag försökte faktiskt hitta platsen där hon legat för att åtminstone hitta en liten rostflaga eller något annat att spara men inga vidare spår fanns.
Men under resans gång inträffade åtminstone 4 händelser som visar att världen är liten.
Oväntat 1, Iris finns
När version 1 av denna hemsida publicerades fick jag spontan kontakt med båten Iris nuvarande ägare. Det visade sig att hon fått ett liv även efter 1972. I Luleå tjänstgjorde hon i diverse olika roller och blev till slut ”räddad” av kunniga personer i Stockholm. Nu ligger hon på Pampas Marina i och går fortfarande i trafik. Snyggare än någonsin.
Oväntat 1, en modell finns
En annan oväntad kontakt är Olof Johansson är en modellbyggare som snickrat ihop en modell av Iris. Se bild nedan. Han hörde av sig för råd om färgval men tyvärr har jag inget att bidra med. Foton från den tiden är svartvita men slutresultatet blev bra i vilket fall. Färgvalet högeligen troligt om än gissat.
Oväntat 3, ett möte på Silvermuséet
Som vi stod i Silvermuseets lokaler och tittade på bilder av ångbåtar så kommer det en man med sin son (typ 9 – 10 år) i släptåg. Han pekar på en båt och berättar att det där är farfars farfars ångbåt. Jag blir tvungen knacka honom på axeln och peka på ”min” båt. Det visar sig att den här killen också forskar på ångbåtar i sin släkt men hans båtar ingår i det konkurrerande rederiet som fanns. Jägmästare Bremberg hade under samma period minst tre båtar i trafik i samma sjösystem. Vi gratulerar varandra till att vara bittra konkurrenter om timmerbogsering på Storavan. Efter 1950 har det inte varit mycket att bråka om….
Oväntat 4, Iris avfärd från Kåge
Bilden nedan är lite kul. Jag hade sedan länge en dålig kopia på bilden från Iris avfärd från Kåge. Plötsligt såg jag den på ett kontor hos en kompis här i Skellefteå. På frågan om varför han hade den bilden så svarade han att bilden är tagen på hans gård där han vuxit upp och fortfarande bor. Så det kan bli. Ännu en med en personlig koppling till ångbåtarna på Hornavan.
Båtarna
Carl XV – köptes i Skellefteå för 5000.- 1892. Byggd 1877 vid Motala Verkstad AB, Motala 14,30 x 3,11 x 1,10 m. – okänt tonnage. Maskin: Varvets 1-cyl. ångmaskin på 16 IHK, ersatt 1898 av en vid Ursvikens Mekaniska Verkstad byggd 2-cyl. ångmaskin på 40 IHK.
Bild: Skellefteå Museums samlingar
Iris – köptes i Finland Byggd 1900 på Uleborgs Mekaniska Verkstad i Finland. Längd 13,3 m bredd 3,2 m djup 1,55m. Då hette hon Iris och hade ångmaskin. Hon såldes till Hornavans Ångbåts- och industri AB i Arjeplog som sjösatte henne i Hornavan år 1905. Där gick hon i trafik, Arjeplog – Jäkkvik från 1905. 1949 byggdes hon om till bogserbåt och fick förbränningsmotor. Återbördad till havet gjorde hon tjänst i Luleå för att slutligen hamna i Stockholm. På 80-talet medverkade hon i filmen om Alfred Nobel. Alfred ägde en naftaslup i slutet på 1800-talet med namn Mignon. 2001 döps hon om till Champagne och går numera i turisttrafik i Stockholm. Här har hon en egen hemsida: http://www.nobilischarter.se/my-champagne/
Historien om bildandet av Hornavans Ångbåts- och Industri AB och om hur båtarna togs den långa vägen från kusten till en fjällsjö kan man läsa i boken ”Innan doktorn kom” av gränsridaren Johan Lundmark. PDF hittar du –> HÄR
Tar man sig lite tid är dessa kapitel ur boken en fin guide till livet som industriman och rederiägare vid nittonhundratalets början. Tilläggas kan att far och son Edholm även drev andra projekt som handlande och gästgivare.
Silvermuseet i Arjeplog hemsida –> HÄR